Ge inte upp!
För 5 år sedan fick jag min första ponny. Ett gotlandsruss, en otroligt envis ponny som la sig ned när man red han, la sig ned när man skulle kratsa hovarna, sket fullständigt i vad man gjorde. sparkade, bockade, stegrade sig när man red. Han fick även för sig att skulle dra ner huvudet och springa rakt ut i skogen. hoppade över dressyrstacket på tävlingar. Och vad gör man då som nioåring?
Jag vet inte hur många gånger jag har kommit hem storgråtandes och inte viste vad jag gjorde för fel på den där ponnyn. Men jag gjorde inge fel, för jag gav inte upp. Jag kämpade med han i 5 år. Det har varit blod svett och tårar kan jag lova. Men vi har nått framgång.
Och vad har jag nu då? jag har hittat min bästa kompis som aldrig skulle svika mig, aldrig skulle lämna mig för nån annan. Jag har världens bästa lilla gotlandsruss som alltid lägger huvudet i min famn och kommer till mig i hagen, en famn som man alltid kan trösta sig i, och som ligger och sover i boxen på morgonen och när man sätter sig ner brevid han så lägger han sitt huvud i famnen. Som sträcker fram mulen och vill ''pussas''. Det är han som har fått mig att vilja, att orka och leva mitt liv i både mot och med gång. En vänn som aldrig skulle svika mig, en vänn som jag aldrig skulle svika. Jag kan inte förstå att det är just jag som har fått världens sötaste ponny.
Jag trodde verkligen att det här skulle vara omöjligt, men det visade ju sig bara att ''inget är omöjligt, det omöjliga ta bara lite längre tid''
Jag älskar dig Broängens x2000.
Jag vet inte hur många gånger jag har kommit hem storgråtandes och inte viste vad jag gjorde för fel på den där ponnyn. Men jag gjorde inge fel, för jag gav inte upp. Jag kämpade med han i 5 år. Det har varit blod svett och tårar kan jag lova. Men vi har nått framgång.
Och vad har jag nu då? jag har hittat min bästa kompis som aldrig skulle svika mig, aldrig skulle lämna mig för nån annan. Jag har världens bästa lilla gotlandsruss som alltid lägger huvudet i min famn och kommer till mig i hagen, en famn som man alltid kan trösta sig i, och som ligger och sover i boxen på morgonen och när man sätter sig ner brevid han så lägger han sitt huvud i famnen. Som sträcker fram mulen och vill ''pussas''. Det är han som har fått mig att vilja, att orka och leva mitt liv i både mot och med gång. En vänn som aldrig skulle svika mig, en vänn som jag aldrig skulle svika. Jag kan inte förstå att det är just jag som har fått världens sötaste ponny.
Jag trodde verkligen att det här skulle vara omöjligt, men det visade ju sig bara att ''inget är omöjligt, det omöjliga ta bara lite längre tid''
Jag älskar dig Broängens x2000.
Kommentarer
Postat av: Ina
Hej! :) Känner verkligen igen mig i det du skriver, hade själv en häst som var envis som en åsna ett tag. Ett islandshäst sto på 6 år med en vilja lika hård som sten men en fruktansvärd plåga i början. Hon gjorde ALLT för att få av ryttaren, bet efter skänkeln, trängde upp sig mot staket, la sig ner, stegra sig.. you name it. Men efter 2 år tillsammans efter som du precis skrev, blod svett och mååånga tårar så klickade vi helt plötsligt och kom fruktansvärt bra överens :) Vi vann till och med många tävlingar tillsammans i fyrgång efter det :p Så ja - man ska aldrig ge upp!
Trackback
